Jag börjar tro att jag begått ett stort stort misstag när jag blundade och lyssnade med fel öra.

Ett STORT misstag.

Jag avskyr att grubbla.

Ändå kan jag nog själv utnämna mig till grubblardrottningen.

Men just nu är jag irriterad och besviken på mig själv.

På att livet lever före mitt huvud.

Att jag lever med en ögonbindel som sitter fast med karlssons klister, den verkar inte gå att slita loss.

Jag går miste om saker, miste om relationer...

Jag går miste om något som kan fylla mitt hjärta.

Gång, på gång, på gång...

Det känns inte som första gången jag kryper ihop och inser...

Inser att något gått mig förbi som jag inte riktigt ville se.

Jag grubblar på tok jävla för mkt.

/ GrubblarBlad.