Jag överlever ALLTID, helt makalöst.

Jag förstår inte varför alla frågar mig om jag verkligen är mottaglig.

Hur fan vet man om man är det?

Jag verkar inte veta d...

Men jag vet att jag är less på att vara ensam.

Jag vill också bli en sån där toklycklig människa...

Fast vem vill inte det?

Det finns bara vissa som får vänta förbannat länge.

Jag hoppas det är som dom säger:

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.

Hejdå!