Dagens Ordspråk:

"Kärlek är en resa utan kompass i väglöst land. Ett äventyr!"

Det var samtalet jag hade fasat för i flera månader, men just den natten orkade jag inte plåga mig själv längre. Jag var tvungen få veta.

I natt vid 24 tiden när jag la mig i sängen började tänka på samma natt för tre år sedan, det var den natten jag vart singel.

Det var aldrig något som hände, det var två människor som växte ifrån varandra.

Men samtidigt rasade min värld samman, mina framtidsplaner sprak i just det där ögonblicket då vi sa till varandra att det inte fungerade längre.

Månaderna som följde är nog bland dom värsta i hela mitt liv, jag kände mig så fruktansvärt ensam.

Där bodde jag i Stockholm, ensam i en lägenhet i en del av denna stora stad som jag knappt hittade i. Jag trivdes inte där överhuvudtaget, i Stockholm alltså. Jag kämpade i motvind med skolan, trodde aldrig jag skulle kunna avsluta den. Jag var ett tag beredd att flytta hem till det jag hade och strunta i den utbildning som jag kommit halvvägs med för att inte förlora det jag hade där hemma. Men någonstans i mitt bakhuvud fanns alltid pappas ord: Det finns en mening med allt. Jag önskade nu att jag verkligen gjorde rätt val och stannade där nere och avslutade det jag påbörjat. Men samtidigt avslutade jag ju det jag hade där hemma. En mycket konstig känsla.

Efter mitt 4 åriga förhållande trodde jag aldrig att någon skulle kunna komma in i mitt liv igen på samma sätt. det första året fanns det personer som kom att betyda oerhört mycket, men som kom in för tidigt i mitt ”nya liv”. TYVÄRR kan jag ibland känna idag. Var mycket fina människor, och jag hoppas verkligen dom vet vilka dom är.

Som grädde på moset gick Jimmy bort under den sommaren som kom. Jimmy, den mest speciella människa i mitt liv förutom min familj. Våran relation kunde man alltid lita på, den fanns där när man behövde den som mest och vi hade precis hunnit  börja umgås igen  en tids frånvarande när den där hemska sommarmorgonen kom och jag fick beskedet om att min bästa vän inte skulle finnas i mitt liv längre. Vi hade förlorat honom till himlen.

Nu var motvinden starkare än någonsin, nu var jag beredd på att ge upp allt och åka hem bara för att känna någon sorts trygghhet i allt vansinne som hände runt omkring mig, jag orkade inte längre. Men ännu en gång tog jag mig samman, den här gången med Jimmys ord i bakhuvudet om hur mkt han trodde på mig och vad jag skulle kunna åstakomma i livet. Jag lyckades avsluta dom två sista månaderna nere i stockholm, och var nu klar hudeterapeut. Sen fick jag äntligen flytta hem.

Men flytten hem var ju nu inte som jag trodde den skulle vara från början. Ja bodde ju nu ensam i ”vårat” lilla hus. Vad skulle jag göra nu? Här någongång började jag verkligen sluta tro på kärleken. Eller rättare sagt blev rädd för den. Det är jag än idag, i dag kanske det är värre än någonsin.

För ett tag sedan spratt mina känslor i väg för en person, men som tyvärr inte visade sig vara den person jag trodde att han var. Jag trodde han kunde vara HAN.  Men ack så fel jag hade.  I dag känner jag han inte, han är inte alls den han utgav sig för att vara. Inte för mig i alla fall. Han finns inte i mitt liv nå mera. Efter det vågar jag inte längre, vågar inte släppa ribban. Mina krav är inte av denna värld känns det som ibland. Inte hälsosamt ha såna krav, men i grund och botten handlar det nog om att inte bli sårad igen. 

Jag önskar  och hoppas att det även finns någon för mig där ute som jag en dag vågar släppa in på livet, men jag har slutat leta. Kommer han så kommer han. Hade jag inte blivit ensam hade jag inte stått där jag står i dag heller., hade jag inte chansat och riskerat det jag hade så hade jag inte varit hudterapeut i dag och jobbat på HUDverket, inte funnit alla underbara vänner jag har i dag, inte varit på väg till magaluf på bartenderutbildningen, antagligen aldrig börjat träna som jag gör i dag eller utbildat mig till instruktör. Inte för att jag tror mitt ”gamla” liv hade blivit dåligt, tvärtom. 

Men så här i efterhand med mitt  facit i hand hade jag inte velat missa något av det som dom här 3 året gett mig i ryggsäcken och  vad jag har framför mig. Men Natten mellan 12 och 13 februari 2007 kommer alltid finnas i mitt minne. Det vart en vändpunkt, men han finns där i mitt hjärta för alltid.

Tre timmar senare  vaknade jag mitt i natten för att vara med om OS-invigningen i  Vancover, då uppenbarade sig en ny dröm. Att få uppleva ett vinter OS. En ny dröm, ett nytt mål. Kanske om fyra år?  Som sagt mycket hinder hända inom fyra år. MYCKET!

Love / Sandra.

Dagens ordspråk:

"Det finns ingen bättre spegel än en god vän"

Måste bara få dela med mig av den dikt jag fick av Johanna när jag fyllde år.

Den hänger på mitt kylskåp och jag läser den varje dag.

Jag blir så varm i hjärtat av den och den gör mig så glad.

Jag är inte riktigt säker på när det hände

men jag är väldigt glad

Du kom i mitt liv när jag behövde

en vän som hade ryggrad

Ju mer jag lär känna dig ju mer lär

jag känna mig själv

Du verkar så upplyftande och frisk som

en brusande älv

Du och jag är nästan detsamma men

ändå så olika

För båda av oss ge oss inte en tum till vika

Du kan verkligen lyssna och ditt hjärta är

medlidsam

Inga lögner, inget skvaller utan rak och tydlig

och rättfram

Jag lovar att alltid vara där till det bittra slutet

för mitt sigill till mitt hjärta är obrutet

Man kan säga att du funnit mitt hjärtats parabolantenn

Du är verkligen en definition på en sann vän

Tack Jowis!

Love / Sandra

Dagens ordspråk:

"Lika barn leka bäst"

I dag pratade jag med en kund om olikheter och likheter mellan syskon.

Hennes döttrar var ingejör respektive akutsköterska, en sju helsikes skillnad alltså.

Hon föredrog när Ingengören plockade hennes bryn för akutsköterskan  var INTE lika varsam.

Att syskon kan bli så olika, födda av samma kött och blod och ändå skapa så olika liv.

Jag och bror är väl lika fast vi är olika.

En av oss är lik mamma till utseende den andra pappa, men vi e inte ett dugg lik varandra.

Tycker vi iaf.

Våra likheter:  Vi kan ha tendens till att mummla en del, vi har tjockt hår och stora fötter, är envisa som stryk, men vi är båda otroliga känslomänniskor.

Bryr oss väldigt mkt om dom vi står nära och vi kör BMW ( haha ).

Våra olikheter: Den ena jobbar i skogen, rätt oglamoröst ;-) Medans den andra jobbar på skönhetssalong som iaf ska vara rätt glamoröst.

Henke är alltid nykter och jobbar på det lokala utestället när jag själv slår klackarna i taket.

Tror faktiskt att Brorsan står stadigare på jorden med båda fötterna än jag.

Ibland kan jag nog vara ute och sväva lite väl mkt kanske.

Jag är tre år äldre än Bror.

Men i dag känns det som att Henke är den äldre av oss, så förbenat skötsam och driftig.

Han är till och med mer noga med städningen i sin lägenhet än jag.

Jag har blivit en riktig slarver.

Jag är mer hemma på mat och bak området.

Brorsan äter mest av strösslet när man bakar, och äger nog inte ens en receptbok.

Man kan säga att ja har”matat” honom sen vi var små.

Men som små var det mest mosad banan, men ni skulle sett matningstekniken jag hade på han.

Fullkomligt MATADE in den, och fort skulle d gå.

Kanske lite för fort för att han skulle hinna svälja, men åt gjorde han iaf. Idag äter han typ allt man lagar, och det går fortfarande alldelens för fort när han äter.

( Men det gör hela familjen, äter fort )

Som jag sa är han driftig , brorsan har alltid jobbat mycket, det lärde han sig nog redan som liten att man måste jobba för att ha allt det där som han ville ha.

Men ibland tycker jag att han iaf borde ta nån vecka semester, se lite annat än skogen för ett tag =)

Henke har alltid haft tusen järn i elden,  min eld börjar i dag bli lika stor som hans

Flera olika jobb, mkt träning och massor med vänner och fritidssysselsättningar.

Där är vi nog åxå lite lika, vi har rätt stora mål i livet och vi är villiga att jobba mkt för att nå dom.

Men i slutändan är lillebror ändå lillebror.

Den bästa som finns, den jag är mest rädd om och överbeskyddar precis som en storasyster ska göra.

Finns ingen bättre bror än du Henke Blad!

Love / Syster yster Sandra Blad.

Dagens ordspråk:

"Om du alltid säger "vi får se" händer det aldrig någonsin någonting"

Det var precis som jag förutspådde, men älskade känslan.

Förra helgen besökte jag för första gången Jokkmokks marknad.

Det var precis som dom säger, KALLT!

Men var underbart att se att NÅN marknad ännu lever och fortfarande är STOR och drar ofantligt med människor.

Jag minns det som i går.

Marknaderna i Töre som på ”min tid” faktiskt var väldigt stora.

Både sommar och vintermarknaderna.

Natten innan marknadens första dag kunde jag inte sova, det var precis som natten innan julafton.

Jag längtade ihjäl mig till att få kliva upp och klockan skulle bli 10.

Då öppnade dom!

Jag gick runt, runt och runt.

Min shoppinglista såg ungefär likadan ut varje år:

Godis, munkar, TERMOSAR, pennor och sudd.

Älskade korgståndet som var där VARJE år. Vet inte varför jag tyckte så mkt om just det ståndet, minns inte att jag handlade så mkt i det, men jag älskade att titta på allt.

Tivoli fanns det också, bakom folkets hus.

Minns inte årtal, men sommaren då Bailando föddes nötte tivolits högtalare denna låt och det blev också sommarplågan.

Den marknaden åkte jag dinosaurien TYP 52 ggr, FEMTIOTVÅ gånger…

I dag fattar jag inte ens vad som var så roligt med den, och herregud så jag JAGADE folk som ville åka den med mig. Till slut bjöd jag med vänner bara för att få åka den. Ibland är det nästan pinsamt tänka tillbaka på livet =)

I dag är Töre marknad DÖD. Totalt nerlagd, och det tycker jag är super duper tråkigt. Speciellt för byn, som verkligen håller på att förfalla när ALLT tas därifrån. Önskar mina barn också hade fått uppleva Töre marknad som när jag var ”mindre”.

Efter att ha varit träningsfri i en vecka pga förkylning orkade jag inte vänta längre.

I kväll upplevde ja ett så fruktansvärt roligt Afrodans pass på TC!

Älskar Afro, det släpper så mkt spänningar i kroppen både psykiskt och fysiskt.

Och dom nya blocken var helt underbara!

Har du inte provat afro än är det verkligen på tiden!!!

Snart börjar jag även min aerobicsutbildning, och jag ser fram emot den så fruktansvärt mkt!

Är både spännande och nervöst, klarar jag leda en hop människor?

Fy tusan vilken härlig utmaning!

Håll tummarna för mig snälla ni =)

Dags för kvällsrutinerna och gå tills sängs med nya numret av Glamour.

Sov sött där ute!

Love / Sandra.

Dagens Ordspråk:

"Skönheten sitter i betraktarens ögon"

Efter ett svettigt afropass och ett skakigt yogapass tog jag en LÅNG dusch och hann reflektera över en hel del saker.

1. Att yoga inte är min grej. Har försökt intala mig själv varje gång att detta är något jag kommer gilla när jag gjort det några gånger.Men i dag tog det stopp. Det ger mig inte det som jag vill ha ut av det. Yoga är så vackert när en person som brinner för träningen utför positionerna. Men jag är inte en av dom, jag skakar som ett asplöv och får bara ont ( kallas även STEL ). Det ger mig ingen kick, och det tycker jag det ska göra för då känner jag att jag hamnat rätt.

2. Att jag SKA prova på Bodypump, vad är jag så rädd för? Antagligen det gamla vanliga, att man ska känna sig kass = svag. Men alla e väl nybörjare nångång, eller hur? Bokat och avbokat fredagens morgonpass i en månad nu. Jäkla fegis! PÅ FREDAG… kanske ;-)

3.  Mitt i allt inser jag hur kasst Sebastians schampoo och balsam är i jämnfört med Lanza.  Mitt hår blir strävt och livlöst när jag går tillbaka för att använda upp mina stora jäkla flaskor med Sebastian. Nä får bli sista utvägen schampoo och balsam i forts. Lanza är det som gäller i mitt hår. GUDOMLIGA produkter! Prova!

4. Och som vanligt efter duschen kommer jag på hur jag plötsligt ser ut i ansiktet när sminket är borta och jag ska ut i det där omklädningrummet och möta folk igen. Jag avundas människor med perfekt hy, varje dag ser jag dom, Varje dag hatar jag min egen. Fast i samma ögonblick kommer jag att tänka på vad yogainstruktören sa som avslut i passet. Att varje möte med en människa, vare sig det är på bussen, i butiken, i träningslokalen, vart som helst påverkar människan. Om jag tittar bort för att någon inte skall se mitt ansikte kan jag aldrig visa min personlighet. För mina ögon, min blick. Mina läppar, mina ord, min kropp, mitt kroppsspråk PÅVERKAR människan jag möter. Om JAG möter denna person med ett leende och något ord mår denna person bättre och får ett bättre och mer trovärdigt intryck av mig. Jag kan inte titta bort fast jag vill. Jag kommer aldrig möta HAN om jag tittar bort. Jag är ju för fan den jag är, med eller utan dålig hy. Jag måste bli starkare här, måste sluta vända blicken. För jag vänder inte blicken för att jag inte vill möta hans eller hennes blick, utan för att jag skäms för en så enkel sak som min hy. Men när jag går ut ur duschen gör jag precis som förr, gömmer mig.

Innan jag går hem tittar jag bara in i salen snabbt för att se så Melinda är på plats, och det är hon. Hon pumpar för fulla muggar. Bestämmer mig än en gång för att på fredag då jäklar ;-)

 Men den som lever får se…

I morgon är jag ledig.

Länge sen jag var det under en ”vanlig” veckodag, vad gör man?

Sova tänkte jag, och hälsa på tjejerna på jobbet  tror ja ;-)

Sov gott vänner och familj.

Love / Sandra.

Dagens Ordspråk:

"Ju större motstånd vi stöter på, desto mer energi utvecklar vi för att ta oss igenom"

Ingen dag är den andra lik.

Vissa saker kan förändras över en natt, medans andra saker tar så mycket längre tid. Det finns känslor som stänger in sig som en boxningshandske i magen . Men hoppet är det sista som skall lämna människan. Det gäller att inse och lära av sina misstag.

Dom senaste två veckorna har jag varit så förbenat trött, LAT, och humöret har varit en berg och dalbana. Vet inte varför jag är såhär just nu, men jag är otroligt less på mig själv för tillfället. Jag vet att det vänder, men jag önskar att det gjorde d NU! Men kanske kanske i morgon… Sätter  väl den lilla rosa på alarm 06.00 i morgon IGEN... Och ser vilken sida jag vaknar på. Har lärt mig att man måste lyssna på kroppen, men jag börjar undra om det är den lata delen av mig som pratar mer med mig nu än den delen som bara behöver lite välförtjäntlig vila.  Eller behöver jag komma bort ett tag?

Sen jag skrev sist har jag hunnit bli tjugosex år gammal. Nu är man närmare 30 än 20. Herre min ge. Jag är ju verkligen inte där jag trodde jag skulle vara i livet vid denna ålder. MEN det är faktiskt nästan bättre än jag tänkte mig. Jag har hunnit med mer än jag någonsin vågat drömma om. Och dessutom vet jag att jag har så otroligt mkt mer som väntar.  Det är en härlig känsla. Och det känns spännande.

Kanske att jag lämnar kommunen i helgen för en annan, kanske till och med två. Mest troligt vore det nog bara nyttigt med lite nya vindar =)

Snart februari, snart vår, snart LJUS!

Love / Sandra

Dagens ordspråk:

"Hemligheten bakom framgång ligger inte i att göra sitt jobb, utan att upptäcka den som är lämplig att göra det"

2010 – Ännu ett år i ny karriär

Jag har en plan inför detta år, en plan som jag hoppas kunna fullfölja.

Under årets gång vill jag gå en instruktörsutbildning i aerobic och gärna något mer.

Vill hitta tillbaka till dansen och koreografitänkandet, känslan jag får av dans går inte jämföra med något annat.

Förstår inte själv varför jag la det på hyllan, är så länge sen att min kropp knappt känner igen taktkänslan.

Jag ska åka till Magaluf och utbilda mig till bartender, jag skall byta sida på baren.

Må bättre, tjäna mer pengar

Komma i kapp med ekonomin, och kanske att jag i den här äckliga månaden januari nästa år kan ta mig till varmare bredgrader i några veckor och få njuta av att jag verkligen åstakommit ett riktigt bra 2010.

Dom senaste åren har mest varit fyllda med uppförsbackar.

Jag behöver sluttning, det måste börja gå neråt, annars kommer inte mitt hjärta eller hjärna orka pumpa mera.

Jag ska förnya, utöka kunskap, variera och våga 2010.

Love / Sandra

Dagens ordspråk:

"I livets lopp finns det inget målsnöre. De snören vi passerar är starten till ett nytt lopp" 

Nu är det över.

2009.

I dag är det helt plötsligt 2010, första dagen på detta nya år tillbringar jag här upp i Gälka i goda vänners lag.

Efter en trevlig gårkväll, med nyårssupé och fin skumpa sitter vi alla i egna vrår runt om i lägenheten.

Vet inte om vi laddar om eller laddar ur helt...

Även julen är över.

Tomten gjorde sitt årliga besök, och även fast man inte är ett barn längre så är det ofantligt roligt att öppna dom där klapparna varje år.

Hade tydligen varit en ohyggligt snäll dotter, syster och även barnbarn i år igen.

Tackar hjärtligt för alla mina fin fina klappar.

Fick även en ny upplevelse på julbordet, blöta.

Förbaskat gott faktiskt,

Var skeptisk till en början men det var d bästa på bordet i år :-)

December har varit en fullspäckad månad och det känns faktiskt rätt skönt att den är över nu.

Den har varit lite som en berg och dalbana, men nu såhär i efterhand kan ja se tillbaka och vara riktigt nöjd faktiskt.

Jag fick avsluta året med ro i själen.

Jag välkomnar 2010 med öppna armar.

Mycket kommer hända, det har jag på känn.

Love / sandra