Jag lever efter livets svåra gåta, älska, glömma och förlåta.

När jag gick på gymnasiet och när man hade rätta åldern inne för att komma in på krogen var jag den tjejen som gick ut tidigt och stod därmed på dansgolvet fram till stängning. Ev. gick man till baren för att fylla på med lite VATTEN för att svetten lackade över hela kroppen.

Dom senaste åren har sett lite annorlunda ut.

Dansgolvet har på något sätt hamnat i skymundan, och barhänget har tagit över.

Inte så att man står och halsar drinkar utan man minglar runt mer, svamlar i väg tiden liksom.

I går var jag och Fanny ut i Luleå och under den här kvällen blev jag verkligen påmind om vad dansen hade för betydelse för mig DÅ.

Vi träffade några oerhört trevliga och roliga killar som älskade och dansa dom gjorde precis som vi gjorde på gymnasiet, gick ut för just den sakens skull, dansa.

Dom är otroligt duktiga dessutom.

Jag fick mersmak, nu vill jag ut mer! Just för dansens skull.

Lämna Kalix emellanåt är verkligen nyttigt, jag måste göra det oftare för jag har kommit på att jag nästan har blivit folkskygg.

Får lite panik när jag hamnar bland så mkt okända människor under ett och samma tak...

Helt sjuk känsla som jag egentligen inte riktigt kan förklara.

Snart dags att släcka ner den här veckan och tända upp nästa.

Jobbar mkt i veckan och dessutom helgen.

Mamma Blad fyller år och en massa sena kvällsträningspass väntar.

Gonatt där ute!

Love / Sandra.

Bjuder på några kort från gårdagen:

Heipa!