Av hjärtat fattas det en bit   

Börjde bläddra i mina gamla dagböcker ikväll...

När jag plötsligt kommer till sista sidan... 

Sista sidan som jag skrev på för nästan 3 år sedan.

För 3 år sedan befann jag mig i Göteborg just i dag.

Jag åkte ner för att provjobba på en salong mitt på avenyn.

Jag skulle bli där nästan en vecka.

Efter några få timmar på salongen vände jag på klacken och gick därifrån, katastrof var det enda ordet.

Därmed blev jobbsöket en semester hos en av mina bästa vänner.

Fredrik.

Om jag inte missbedömmer mig så hade vi en galet rolig kväll just i dag den 14:e, det var då en fredag.

Jag fick då en julklapp av Fredrik som innehöll besök på julmarknaden på Liseberg, där vi åt souvas.

Var nog Fredrik som var mest exalterad över den goda norrländska middagen :-)

Kallt som stryck minns jag att det var men grymt mysigt.

Sedan åkte jag en hiss högt högt upp till en bar på någe hotell där vi drack en Strawberry daiquari, MITT I VINTERN, BRRRRR!!!

Men tydligen mindes min käre vän att jordgubbar d vill hon ha :-)

Därefter fortsatte kvällen i festens tecken tillsammans med ett gäng goda vänner till F.

Det var tur att jag just inte då kunde se vad som skulle hända dagen efter...

Det var  nämligen dagen efter jag ville komma till egentligen i det här inlägget...

Lördag 15/12 -07

Det var dags att laga till en middag.

Det skulle bli tacos.

Jag gick ner till en matvarubutik i närheten och inhandlade allt som behövdes och går tillbaka...

När hissen stannar på rätt våning och jag kommer gående mot dörren ringer telefonen...

Det var mamma.

Jag öppnar dörren...

Ställer ner kassarna på golvet i hallen och svarar i telefonen.

Jag vet vad hon ska säga, men jag önskar, önskar och åter önskar att jag har fel.

Hon gråter...

-Han klarade det inte gumman säger hon.

Morfar hade flygit till himlen.

Min älskade älskade moffa.

Har nog aldrig känt att jag varit på fel plats vid fel tillfälle så starkt som just då.

Jag ville bara krama om min mamma.

Tack gode gud för Fredriks varma hjärta den kvällen och alla varma telefonsamtal med både mamma och pappa.

Resan hem från Göteborg på söndagen är dimmig i mitt minne, jag vet att jag grät hela vägen och att jag inte tittade någon i ögonen.

I morgon är det alltså 3 år sedan....

Och jag och så många fler saknar honom fortfarande...

Varje dag.

Och julen har och kommer aldrig bli sig lik utan honom.

Älskar dig Moffa  

Love / Ett bagarbarnbarn.