Helgen spenderar jag just nu uppe Tornedalen, i Korpilombolo.

Här bor min mormor & min farmor, perfekt placerade som grannar.

Här blir man som vanligt uppassad var femte minut, vare sig man är hos den ena eller den andra.

Jag brukar kunna svälla ordentligt efter en helg här uppe.

Mat eller fika, d tar aldrig slut.

Men det har sin tjusning det med, jag gillar att vara här.

Det här är, och har alltid varit som mitt andra hem.

I dag åkte tre generationer ( jag, mamma & mormor ) upp till Ohtanajärvi för att kolla på fottis.

Ohtana - Assi.

Ohtana är ju ett litet mini ställe i ingenstans skulle det kännas som för en som aldrig vart i dessa trakter.

Men för mig är det något speciellt.

Jag tycker det är mysigt.

Småa ställen, alla känner alla, och man hejar på sitt lag tills stämbanden skär.

Samtidigt som man håller på att irritera ihjäl sig på vissa som gastar o skriker så kan man inte hålla sig för att även le.

Dessa människor har sån inlevelse i det som händer där ute på planen.

Dialekterna här uppe tycker ja om, det är fult men ändå så fint & speciellt.

Jag blir stressad av en 08:a dialekt, medans jag blir lugn och trygg med en tornedals dialekt.

Det har väl med mitt tornedalsblod och göra antar jag

Matklockan ringer nu!

Dags för middag, sen är det väl bäst att rusa över till farmor på lite fika.

Hård träning till veckan är det som gäller!

Love / Tornedals Sandra.

Btw... Assi förlorade Tyvärr matcchen med 2-0, mindre roligt.

Dagens ordspråk

För en tid sedan startade jag ett nytt kapitel i mitt liv.

Bestämde mig för att det var dags.

Nu förnyar jag även bloggen, byter adress & utseende.

Hoppas på att jag nu får lite mer inspiration till att skriva mer, oftare och framför allt bättre.

Jag älskar att skriva, men ibland bubblar det för mycket inom mig.

Det är då det slutar med att jag skriver & skriver, men även raderar & raderar.

Hoppas ni vill fortsätta följa mig i min resa genom detta livet.

Love / En "ny" Sandra.